En båts födelse.

posted in: Båtar | 0

Efter en rejäl ölfrukost bestämde jag och en kompis att vi skulle bygga oss en varsin rejäl båt. Skroven skulle byggas i 4 och 5 mm stålplåt efter ritningar på en 38 fots motorbåt från Långedrag Marin i Göteborg. Den var tänkt att ha en dieselmotor på ca. 200 Hk.

Efter att ha tittat på ritningarna så ansåg vi att skrovet såg lite oproportionerligt ut, så jag klippte itu ritningen på mitten och lade till 4 fot så att det blev en 42 fotare i stället. Det hela godkändes av konstruktören på Långedrag marin. 

45 friska tegel till plåt
Klicka för större bild.

Plåt, järn, trävirke till spantformen och ett ton svetstråd inköptes till en kostnad av 45 tusen kr. Det skulle räcka till 2 skrov.

Bygget startade på en  bakgård till en mekanisk verkstad en sensommardag 1988. Det första var att lägga ut ett fundament av  I-balkar som vägdes in med vattenpass så att det inte lutade åt något håll. Sedan snickrades alla spantrutor ihop av 2″ X 4″  plank Efter måtten på ritningen. Dessa restes upp på fundamentet och stagades så att de stod stadigt utan att ändra position.

Under provisoriskt regnskydd.
Klicka för större bild.
Spantrutor hopspikade
Klicka för större bild.

Sedan svetsades 4 meter långa plåtar ihop till hela båtens längd på marken. På det viset kunde man smida plåtskarvarna som ju krymper när man svetsar och ger upphov till buktningar som är svåra att rikta i efterhand.

En stump av järnvägsräls fick fungera som mothåll under plåtskarven och sedan hamrades svetsfogarna så att svetsspänningarna utjämnades. Efter det så ritades plåtens form ut efter masonitmallar som vi slagit ut från ritningen. 

Klart för drabbning
Klicka för större bild.

Här kommer ett annat knep in för att förhindra att plåten slår sig i kantsvetsarna. Många skär ut plåten med acetylen/syrgasbrännare, detta gör att plåten krymper i kanterna och när man sedan svetsar så krymper den ännu mer och resultatet blir hart när omöjligt att rikta och få plant.

Vi nibblade ut alla plåtar med en elektrisk nibblingsmaskin. En ny sådan maskin kostade  1988 tjugo tusen kronor men väl värt pengarna. I och med att man nibblade ut plåten så sträcktes den i kanterna i stället för att krympa som vid gasskärnig. Detta medförde att man slapp krympningsproblemet vid sammansvetsning av de längsgående skarvarna mellan plåtarna på grund av att de var lite försträckta från början.

Det var en liten rolig grej med inköpet av nibblingsmaskinen. En bekant till min far hade en maskinfirma som köpte, renoverade sålde och hyrde ut maskinutrustning. Jag frågade honom om han möjligen kunde uppbringa en nibblingsmaskin som klarade 5 mm plåt, han talade om att det är mycket svårt att finna en sådan maskin så han kunde inte hjälpa oss.

Det blev då att köpa en ny maskin som kostade nästan lika mycket som materialet till en hel båt. Men vi resonerade som så att vi kan ju alltid sälja maskinen när byggena är klara. Så efter ett par år när vi inte behövde maskinen mer så tog jag åter kontakt med begagnade maskinsnubben och ville sälja maskinen.

Han informerade mig då att sådana där maskiner ligger det överallt på industrin och skräpar så den betalar jag inte många hundringar för. Jag behöll maskinen i ytterligare tjugo år innan jag sålde den till ett maskinuthyrningsföretag för femtusen kronor. Maskinen användes flitigt av mig till andra jobb än just båtbygget så den betalade sig bra i det långa loppet kan man påstå.

Stortåkrossaren.
Klicka för större bild.

När plåtarna sedan var ihopskarvade och klippta så var det spännande att se om de passade ihop så bra så att det gick att svetsa dem tillsammans utan att få för stora fogspringor. Tack vare att vi gjort masonitmallar så passade allt perfekt.

Det första som kom på plats var akterspegeln så att man hade något att rikta in sidoplåtarna mot. Den tillverkades inne i en lånad vekstad. Vid arbetet med denna så släppte den från traversen när den var upphissad. 

Klicka för större bild.

Jag tänkte att det var tur att den inte träffade mina fötter när den landade med en dyngsmäll på betonggolvet. Jag jobbade vidare en liten stund och märkte att det plaskade inne i min ena stövel så jag drog av den och kunde konstatera att min ena stortå hängde lite löst, den var liksom nästan av i leden. Det avhjälptes med ett riktigt bandage med eltape och några tändstickor som stagning och arbetet kunde fortsätta. Jag ångrar väl lite så här i efterhand att jag inte besökte sjukvården för tån växte ihop helt stel i leden och det har varit lite obekvämt i bland. Shit happen all the time.

Klicka för större bild.

När alla plåtar till det färsta skrovet var ihoppunktade så var det dags att helsvetsa skrovet på utsidan innan det skulle vändas.Det var inte så kul att komma hem från sitt heltidsjobb från ett varmt kontor och ställa sig i snöstormen och bränna pinnar i flera timmar varje kväll men man fick jobba sig varm. 

När äntligen skrovet var helsvetsat och kölen kommit på plats så var det då dags att vända skrovet på rätt köl. Det var många i staden som var mycket frågande om hur det skulle gå till så vi hade en rätt ansenlig publik när dagen V som i vändning ankom.

Klicka för större bild.
Klicka för större bild.

Själva vändningen gick till som så att vi svetsade fast axlar i fören och aktern på skrovet så att vi kunde lyfta det från marken. den kranbil vi använt vid bygget och en bärgningsbil fick stå för lyftet i fören respektive aktern.

Sedan kopplade vi 2 st mindre bärgare på varsin sida om skrovet. De hade var och en sin hydraulwire kopplad runt skrovet. Den ena bärgaren släppte ut lina i samma takt som den andra spelade in wire och på så sätt vreds skrovet runt sina axel.

Klicka för större bild.

Spantrutorna av trä fick sitta kvar i skrovet och följa med runt. De lyftes ut när skrovet var på rätt köl. När skrovet väl var vänt så flyttades det åt sidan med hjälp av kranbilen och bärgningsbilen för att göra plats för nästa skrovbygge.

Detta var första avsnittet av bygget. Nästa skrov gjordes på precis samma vis. Eftersom det bara var jag som kunde svetsa så blev mitt huvudansvar att bygga medan min medbyggare fungerade som hantlangare och tillskärare av plåt m.m. På grund av det så bestämdes inte vems skrov som var vems för än båda skroven var sammansvetsade. Vi drog då lott om vilket skrov vi skulle ha. På så vis byggdes båda skroven med samma omsorg.

Nästa kapitel kommer att handla om det fortsatta bygget av just mitt skrov. Min medbyggare fick på grund av besvärliga omständigheter inte mer tid för sitt bygge så det skrovet stod i många år utan att bli klart. Det såldes 20 år senare för 15000 kr till en kille i en annan del av Sverige och är så vitt jag vet fortfarande inte sjösatt.

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *